Beslutet att börja blogga om AMN var inte självklart. Att, som syftet säger, hitta andra som också har sjukdomen var absolut självklart...
Men att bestämma hur mycket eller hur lite man ska "lämna ut" var inte alls självklart...
Det är sånt jag har funderat mycket på och jag har nog inte kommit fram till något "svar" egentligen.
En annan sak jag har funderat mycket över är hur mycket jag ska skriva och framför allt hur mycket jag ska reflektera över det...
Det som drabbar mig direkt med sjukdomen finns inte här nu, men oron finns. Dock finns det omkring mig indirekt i och med min pappa och min farmor.
En del av mig säger att jag inte ska tänka och reflektera så mycket kring det än... Att få barn ligger inte så långt fram i tiden, det gör däremot det OM jag skulle få symtom om själva sjukdomen. Jag kanske inte kommer märka av något förens om 20 år, och 20 år är lång tid.
Så bloggandet här kommer nog gå i perioder, ibland grubblar jag o tänker massor o då är det skönt att skriva av sig.
Men jag kommer inte att "tvinga" fram tankarna för att få något att skriva om här, det kommer jag inte må bra av.
Punkt :)
Det tycker jag du gör rätt i! Det går aldrig tvinga fram en text, känsla eller handling! Jag kikar in regelbundet så skriv när du känner att det behövs! Jag hoppas också att du får kontakt med andra i samma situation. Massor med kramar till dig!
SvaraRaderaDet ska du göra precis som du vill och det är ju alltid bra att ha en sådan här plats att ventilera på. :) Helt rätt!
SvaraRaderaJag säger som Malin, jag kikar in här.
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
SvaraRadera