Men den senaste tiden finns tyvärr sjukdomen i mina tankar, nästan varje dag. Är det inte barn jag tänker på så är det mig själv. Inbillar mig (?) att jag har sämre balans (vilket verkar gå i perioder, för det har varit bra ett tag). Vaknade upp med ryggont idag, vilket mycket väl kan vara träningsvärk... Men ändå finns tankarna där, beror det på sjukdomen?? Att få svar på den frågan är svårt.. tiden får helt enkelt utvisa...
Och så är det de här med att få barn. Även fast jag vet att det inte alls är någon omöjlighet för oss så är jag så frustrerad över att det ska vara så krångligt... "Alla" andra kan ju få barn på vanligt vis... och tänk om det inte funkar, tänk om min livmoder bara stöter ut ägget??
Jag går mot slutet mot min utbildning och näst efter att få jobb kommer att skaffa barn, jag längtar jättemycket efter barn ibland... Funderar på när vi ska ringa och ställa oss i kö (det är ju trots allt ett års väntetid) och framför allt, kommer det att funka??
Att få barn på "vanlig" väg finns inte i mina tankar längre...
Varför är inte jag som alla andra?!
