Det går dagar utan att jag tänker på sjukdomen alls. Antar att det är bra, just nu är det ju faktiskt inte något jag behöver gå runt att tänka på...
Andra dagar finns tankarna där hela tiden.
Hur kommer det gå för oss när vi vill ha barn?
Hur lång väntetid är det till provrörsbefruktning?
Kommer det lyckas på första försöket?
Ska vi kanske försöka den naturliga vägen istället?
Är jag då beredd att göra abort om barnet bär på genen?
Många frågor är det... och jag kan inte förneka att jag längtar efter att få barn. Inte nu, men om något år...
Hoppas!
Hej
SvaraRaderaAnnette här. Jag är anlagsbärare till ALD, och har ett barn som har ALD och två som är friska.
Vi försökte få hjälp med provrörsbefruktning med sista barnet för att veta att det barnet inte skulle behöva lida så som storebror gjort. (Det är mitt tredje barn men min mans första barn)
Det tog oändligt lång tid och var oändligt lång kö. Så var ute i god tid!!
När vi väl var framme i kön och det var vår tur- Då blev vi borttagna med motiveringen att vi var tvungna att testa först och se om barnet blev friskt och sedan välja att göra abort. Vid det laget (fem år efter vi börjat hela resan) gav vi bara upp. Vi gjorde något jag ALDRIG ALDRIG ALDRIG skulle göra igen. Vi chansade. Och fy vad vi mådde dåligt ända fram tills vi fick veta att vår lille kille var frisk.
Så om du råkar ut för "idioter i systemet" stå på dig!! DU HAR RÄTTEN PÅ DIN SIDA!!!
Stor kram
Annette
<3
Heej!
SvaraRaderaTack för ditt svar på mina frågor!
Blir helt bestört när jag läser att ni blev borttagna ur kön, får man ens göra så???
Läkaren vi pratade med sa ingenting om att något sådant kunde hända...
Vilken oerhörd lättnad att er lilla kille var frisk, men usch för att gå i den ovissheten innan man vet!! Tog du prover innan han föddes på om han var frisk eller inte?
Funderade på en sak till.. du skriver att det tog oändligt lång tid innan ni fick göra provrörsbefruktning. Hur lång tid fick ni vänta? Vi har hört att kön är omkring ett år lång...
Är så glad att ha träffat någon som varit o som är i samma situation som jag! Glad att du finns!!
Kramkram
Vår läkare som hjälpte oss med allting visste inte heller om det. Det var en person som hade hand om kösystemet (en läkare i och för sig) som bara meddelade oss detta som en blixt från klar himmel.
SvaraRaderaAngående tiden sa det detsamma till oss, men ändå, fem år innan de sa att det var vår tur =/
Jag tror att det går fortare om man ligger på hela tiden. Det gjorde inte jag, vi hade så mycket med Max hela tiden mycket sjukhus och så.
Och det hade säkert att göra med att vi stod i kö i Malmö men fick plats i Stockholm istället.
Eller jag vet inte. Jag vet bara att världen rasade samman just då. =/ För vem vill abortera bort ett önskat och efterlängtat barn, även om det bär på en sjukdom? Jag trodde jag kunde göra det valet, men ju längre graviditeten gick så insåg vi att vi aldrig kunde genomgå det. Så när läkarna ringde och berättade att lilleman var frisk ( i vecka 22!!!!) så bara grät vi tyst av tacksamhet.
kram
Förlåt om jag är lite trög, men tog det fem år innan det blev er tur?? :(
SvaraRaderaJa usch, kan bara tänka mig hur hemskt det måste vara. Och lättnaden man måste känna när man vet att det verkligen är ett friskt barn...
Ja, det är så mycket att tänka på i det :/
Kramar!
Ja, det tog fem år. Helt galet!! Jag tror att det kommer gå snabbare för er. Vi var säkert lågt prioriterade eftersom jag hade barn sedan tidigare, det var ju "bara" min man som inte hade barn tidigare.
SvaraRaderaDet är mycket att tänka på. Men vilken nåd att veta innan! <3
Kramar!!
Det är mycket att tänka på.. Jag är så tacksam att vi fått reda på sånt här innan, tusen tusen TACK <3. Ska ringa till vår läkare på Sahlgrenska i dagarna o höra lite... för OM det nu skulle ta så lång tid för oss också så måste vi ställa oss i kö NU! (eller helst för ett år sedan).
SvaraRaderaKRAAM!
Hej!
SvaraRaderaJust nu jobbar jag halvtid. Men har varit sjukskriven heltid sen juni.
Kram Maria